Å det känns väldigt skönt.
För några år sen, när grabbarna var för små att klä den var det bara jobbigt med julgran.
Den blev aldrig fin.
Jag tror en jul att jag klädde om granen åtta gånger.
Åtta jävla gånger.
Det blir så när man är dålig på att klä gran.
När man vill ha en fin gran.
Perfekt måste den vara.
Åh, så bökigt det är.
Ska man bara ha röda pumlor?
Bara svarta?
Blandade färger?
(Kör man på blandade färger får de ju inte hänga fult i förhållande till varann)
Tjockt glitter?
Tunnt glitter?
Inget glitter?
Stora lampor?
Små lampor?
osv. osv. osv.
Nå.
Nu finns inte längre detta problem!
Nu ställer jag fram jullådan och ropar "hepp, grabbar! Julgransklädning!"
Å då kommer de.
Julgransaporna.
Å dyker ner i jullådan för att roffa åt sig det finaste.
Discokulorna och stjärnorna.
Tjoff, tjoff, låter det, så är granen klädd.
Å lika fantastiskt fin blir den varje år!
Perfekt!
Sen blir det även finare pynt i den för var år som går.
Ingenting kan mäta sig med halvmålade guldklockor, pappershjärtan med glitter, smällkarameller och gröna kartonggranar med fastlimmade makaroner på!
Jonäe.
Har man problem med att få till granen, då ska man skaffa barn.
Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar