Olsson, ledsyn och en störd gammal tant

-Har ni hört talas om tanten som blev med triopser?
Helt galen blev hon.
I timtal stod hon och betraktade sina bebisar. Petade upp smuts med sin pipett. Tog temperaturen på deras vatten, pratade med dom och räknade dom, om och om igen.

-Jo, vad hände med hon egentligen? 

-Janå, hon fick ju en spänningshuvudvärk från helvete och totalsprängd nacke...

Men likväl fortsätter hon stå där och glo.

Jonäe, det ska bli skönt på ett sätt när de blir lite större, så man slipper anstränga blicken så förbaskat för att se dom ordentligt.
Fast samtidigt kommer jag nog att sakna bebistiden, för de är faktiskt förbannat söta.

Å roliga!

På tisdag ska vi fara och köpa akvarium. Vilket har vi ännu inte bestämt.
Ska vi ha ett fyrkantigt lite snyggare på en hylla i köket? Då får de ju som vara med i familjen rätt mycket.
Eller ska vi ha ett lite större, mer basic, i hallen? Då Kan man sätta sig skönare när man vill umgås, fast då måste vi dra el.
Hmm... Jag tror... att... det får bli ett sånt där fyrkantigt i köket!
Sen renoverar jag hallen och sätter mer ägg på kläckning, så köper vi dit ett litet akvarium. Eller två. Eller... Undra hur många akvarium det ryms på Tjäderstigen egentligen?

Olsson då. Vad hände med Olsson?
Olsson som kläcktes när jag stod och filmade Beda.
Jo, det ska jag berätta. Han försvann.
Ingen såg Olsson.
Jag började till slut att misstänka att jag hade fantiserat fram den där Olsson, ni vet, när man anstränger sina ögon nog länge så börjar tillslut alla små prickar att röra sig.

Så hände det som så att jag stod och sög smuts med min pipett. Jag har en skål som jag sprutar ner allt smutsvatten i, i fall att det skulle hända en olycka.
Vilket det nu gjorde.
När jag pipetterade ut ett uppsugt smutsvatten i smutsskålen så var han där! Olsson!
-Nej men Olsson, se goddag!, sa jag och sög upp han med pipetten igen så han fick komma hem.
Då hade han varit försvunnen i över ett dygn.
Från tiotiden på fredagkväll tills på söndagmorgon.

Knasigt.

Men nu är de samlade i alla fall. Nu har hela familjen sett Olsson.
Liten och söt är han!
Helt klart värt all huvudvärk i hela världen.
Och en sprängd nacke.

På den femte dagen...

fick de frukost och början på en skålstädning.
Man får städa lite pö om pö. Suga upp smuts och gammalt vatten med en pipett och fylla på med rent.
Det tar ett tag.

Å ja, jag vet, jag är tjatig.
Om våra triopser.
Men de är så söta, roliga och intressanta!

I gårkväll när jag matade dom kläcktes våran fjärde triops.
Det var en väldigt snabb och livlig liten krabat och hon fick namnet Beda.
En lillasyster!
Vår första dotter!
Hon är otroligt söt och hon kom snabbt in i gänget.

När jag stod och filmade Beda för att skicka till Johan som var på jobbet så svischade plösligt en ny liten prick förbi!
Det var Olsson.
Så nu är de fem.

Det stod i våran manual att av tjugo ägg var målet att 1-3 skulle kläckas.
Vi har fem.
Vi kanske borde bli triopsuppfödare?!

I alla fall så mår de bra idag. Åtminstone Bertil, Roger, Tore och Beda.
Olsson hittar jag inte.
Jag har letat efter han hela morgonen, men jag hittan han inte.
Men jag tror att han kommer att dyka upp nån gång efter lunch.

I kväll ska vi börja introducera vuxenmat. Till Bertil. Det kan bli lite krångligt att se till att Bertil får vuxenmat och de övriga bebismat, men det kommer säkert att lösa sig.

Om typ tre dagar ska Bertil börja få räkor, blomkål och fisk att äta. Sen får han flytta. Till ett akvarium!
Men vänta nu. Roger är ju bara några timmar yngre, så detta gäller ju även han! Så bra, då får de göra varann sällskap.

Nåja. Nu ska jag dricka kaffe och plocka lite. Sen ska vi på vernissage. Min rara vän målar så fantastiskt fina tavlor som hon idag ställer ut.

Så det. Vi sitter inte bara framför triopsskålen här på Tjäderstigen. Ibland gör vi annat också.
Men bara ibland.

Ibland hälsar vi på hamsterdjuren på nedervåningen.

Ibland far vi med dvärgarna på cafe.

Ibland spikar vi upp tavlor.

Ibland äter vi på cafe medan dvärgarna är på skolan.

Ibland spelas det, eller, rätt ofta. (dvärgarna alltså)

Å ibland hänger vi upp hyllor.

Å idag blir det alltså vernissage. Å middag. Å film. Men där emellan måste vi sköta om triopserna.
Jag känner att jag saknar dom nu. Jag ska genast gå och dricka kaffe med dom.
Hoppas jag hittar Olsson.

Födelse och död. Lycka och misär.

Roger kom tillbaks!

Helt plötsligt. 

Bara sådär. 

Egentligen är jag inte säker på att det är Roger, men jag tänker välja att tro det. 

För idag när vi vaknade var det inte bara Bertil som simmade omkring. 

Det var Bertil och två till!

En pytteliten och en medel. 

Det är alltså medeltriopsen som är Roger. Jo! Roger är hemma nu!

Han kanske bara var väldigt trött igår. Kanske han låg under en morotskant och vilade hela dagen. Han kanske brås på mig. 

Hej Roger. Välkommen tillbaka!

Å sen hälsar vi vår lilla Tore välkommen. Lill- Tore. Undra om han någonsin kommer att bli stor?

Jag tror att för mig kommer han alltid att vara lill- Tore i alla fall. 

Stor-Bertil, trött-Roger och lill-Tore. 

Det är en fin liten skara. 

Tyvärr fick jag just reda på att vi skulle ha haft en till liten triops. Men den klarade sig inte. Den dog i äggsäng :/

Medan jag jobbade. 

Bara det inte var just därför vår lilla triops dog. 

För att jag jobbade. 

De har en väldigt bra och omtänksam far där hemma, men jag tror att små triopsbebisar behöver sin mor. 

De behöver få se den där stora glada människomunnen och de glädjetårfyllda ögonen medan de kämpar sig ut ur ägget. 

Jag borde ha stannat hemma.

Imorgon ska jag vara hemma. 

Vem är du?

Å vad har du gjort med din bror?
Det är frågan vi ställer oss på Tjäderstigen idag.

I går kl 23.30 kläcktes Roger, Bertils lillebror.
Vi hade en fantastiskt stund ovanför Triopsskålen.
Roger var som en liten, liten prick i jämförelse med Bertil.
Jo. Jätteliten!
Nu såg man verkligen hur stor Bertil hade hunnit bli.
De simmade omkring båda två, kors och tvärs.
Ibland var de jättenära varann, då stelnade Roger till. Kankse blev han rädd?
Jag vet inte.

Are vaknade och kom upp och frågade varför vi pratade så som man gör med bebisar.
- Därför att vi har fått en ny liten bebis!, svarade jag.
Så Are gav han namnet Roger.

På morgonen när vi steg upp berättade jag glatt den underbara nyheten till Vidar.
- Bertil har fått en lillebror! En lillebror som heter Roger.
Men när jag lyfte på taket som de har fått när det är natt, så simmade där bara en.
En.
Inte två.
En.

:(

Det värsta är att vi vet inte vem det är.
Är det Bertil?
Har han ätit upp Roger?
Är det Roger?
Var är då Bertil?

Frågorna är många på Tjäderstigen idag. Ovissheten är stor. Å så är även sorgen.
Å frustrationen över att inte känna igen sina barn! Det känns inte bra.

Storleksmässigt är det svårt att avgöra. Roger kan ju ha hunnit växa. De växer så otroligt fort, de små liven. De hinner nästan fördubba sig i storlek medan man vänder sig bort för att göra kaffe.

Ska vår för tillfället ensamma Triopsbebis få ett nytt namn!
Ska han i så fall heta Robert?

Jag tror att vi väntar och ser.

Om det är vår Bertil som simmar omkring där nere i skålen, så blir han imorgon fyra dygn.
När en triops är fyra dygn så börjar de krypa omkring nere på botten.
Jag tror att det är Bertil. Det tror Johan också.
Han är ju så stor och stark.

Fast.
Inte är det ju snällt att äta upp Roger.
Men det kanske han inte gjorde.
Roger kanske inte hade vad som krävs för ett liv på Tjäderstigen.
Det måste vi ju tyvärr räkna med att alla inte har.

En sak vet jag i alla fall.
Jag måste beställa hem ett mikroskop!
Å kanske även ett periskop? Anpassat för våra små triopser, i fall att de är intresserade av att kika på vad människofolket har för sig.
Utanför skålen.
I ett kök på Tjäderstigen.

Nytt liv på Tjäderstigen

Jo.
Idag kl 18.00 kläcktes vår lilla Bertil, Tjäderstigens första lilla Triops.
Eller ja, kanske inte den första, för här fanns några Triopser när jag var barn.
Men den första i nutid!
Lyckan är stor och vi har googlat akvarium, favoritföda, belysning och fortplantning för fullt idag.
För de är här nu, Triopserna, å de är här för att stanna!

Kl 18.00, tisdag: Bertil och 19 andra pyttesmå Triopsägg blir nedsatta i källvatten med behaglig temperatur. Spänningen är enorm.
Kl 19.00, tisdag: Familjen tar en sista titt på de små söta äggen innan det är dags för kvällsläsning med smådvärgarna.
Kl 20.00, tisdag: Jag och Johan stannar till framför Triopsskålen ca 500 gånger innan det är dags för sömn.
Kl 07.00, onsdag: Familjen vaknar och allas första tanke är Triopserna!Det flyter fortfarande omkring ägg på ytan...
Kl 08.00- 14.00, onsdag: Vi googlar tips för lyckliga Triopser. Vi bildgooglar Triopser. Vi ser på Youtubeklipp... på Triopser.
Kl 14.00-17.00, onsdag: Familjen läser läxor, borrar krokar och lagar mat, hela tiden med Triopserna i tankarna och många turer fram till Triopsskålen för att kika.
På de flytande Triopsäggen.
Kl 18.00, onsdag: Vår första Triops kläcks! Vidar ger han namnet Bertil och han kämpar sig ur sitt ägg.
Han är pytteliten. Å fantastiskt söt!
Kl 19.00, onsdag: Bertil får två droppar Triopsbabymat. Jag tror han gillar det för han har redan växt och simmat ett kvartsvarv runt sin skål. Han simmar fram & tillbaks. Han simmar i små snabba triopscirklar. Han är söt.

Se, så fantastiskt han simmar!
Åh. Jag är så stolt!
Jag skulle vilja krympa mig ner till Bertilstorlek och simma ner till han, ge han en jättekram och berätta att han inte kommer att vara ensam i sin glasskål.
Förhoppningsvis.
Å att vi tycker om han. Å att han ska få ett akvarium när han blir lite större. Å räkor att äta. Å blomkål.
Men det kan jag tyvärr inte. Men på något sätt så tror jag att Bertil förstår. Han vet att han kommer att få ett bra liv med oss på Tjäderstigen. Jo. Jag tror faktiskt att han vet. För han är ju så fantastiskt söt!

Jempas lördagsdikt.

One day the squirrel went walking,

to find something to squirt.

He wanted him some porno,

with a tiny little skirt

He found a little bit of this,
and a little bit of that

He even found a gangbang

and a thing with puff'n'hat

Neither thing of what he found,

couldn't sadly make him squirt.

Not the frog in doggy style,

nor the barbie-looking girl.

So he kept on searching,

and he got into a fight

He searched in all the houses

Until she was in sight!

A thing with fluffy tail,

and a tiny little skirt.

A thing that he would enter,

A thing to make him squirt.