knos

Han är så fin när han sover...
Men snart sover han inte nå mer, för jag har tänkt dra igång kaffekvarnen!
WroOm, wrOom!
Eller...
wriiim, wriiim!
Jo, med i.
Så låter den.

Men det gör ingenting att han vaknar, för han är även fin när han är vaken!
Han har väldigt fina molekyler.
Hela han är så perfekt sammansatt, varendaste liten molekyl, inifrån och ut, perfekt!

Igår blev jag tvungen att stämpla hem tidigare för att få fara hem och knosa ner mig med han en stund.
Han har jobbat natt hela veckan, så jag saknade knos.
Det är bra att knosa!

Nu ska jag göra kaffe, sen ska jag, innan han hinner stiga upp, kasta ner mig själv under täcket så jag hinner ta ett knos, jao, jao, så må det bli!

Kaffe... Kaffe har också förbannat fina molekyler!