Perfatorium!

Att det är trevligt att komma hem, efter ett hårt arbetspass på ca två timmar, till detta:

Vinet, Seven deadly sins, väntande på bordet.

Såsen, hemmagjord Bea, såsom hemmagjord Bea ska vara när den smakar som bäst, med färsk dragon, vilande på spisen.

 Mannen, sambon, kärleken, perfatoriumet med några bitar rostas, grillandes på balkongen.

Jonäe, det är inte tråkigt på något sätt, inte eländigt, inte miserabelt och ej heller besvärligt.
Det är förjävla underbart! Fantastiskt! Underbart! Lyckosamt! Ja, helt enkelt förträffligt!

Han är så... Ja, jag blir ordmager när jag vill beskriva vad han är.
Ordet finns inte.
Han är ett utomordentligt, spektakulärt perfatorium!
Å maten...
Köttet- perfekt!
Salladen- mums!
Löken med det egengjorda vitlökssmöret i- åh!
Såsen- m-hm! Mmm!

Jonäe, jag skulle vilja kunna vidarebefodra smaken till hela världen!
Om hela världen skulle få känna smaken av min perfatoriska herres fantastiska mat, så skulle världen bli mycket gladare!

Så är det!

Jag är glad!
Å nu, ska jag dricka trehundra liter kaffe med min fina herre.
Till kaffet ska vi se film.
Det blir bra, jag är nöjd.
Å nöjd ska jag fortsätta att va, hela kvällen, hela natten och ända in en lång bit imorgonbitti, då kanske jag blir lite kinkig. Kinkig och trött.
Men det varar nog inte så länge, för...
Jag har en känsla av att mitt perfekta perfatorium till sambo anar av min kinkighet och skyndsamt springer upp, maler kaffe, pressar kaffe, spritsar grädde och serverar på sängen i vanlig ordning, så som han brukar.

Näe, han har det inte lätt min herre.
Men det har jag!