Who are me?

Bloggar väl på en sväng idag oxå då... Are sover, Vidar ser Transformers och mamman, alltså jag, blev sugen på en kopp kaffe. Å kaffe kan jag dricka här vid datorn faktiskt, för jag är så otroligt begåvad så jag kan dricka kaffe samtidigt som jag skriver dator! Fast inte helt samtidigt ändå, om jag nu inte använder sugrör...

Tänkte skiva ett mycket intressant inlägg om mig själv! Typ vad jag är å så...
Det är svårt att skriva om sig själv, det är mycket enklare om andra beskriver en. Men då kan man bli sur för att de beskriver fel, sur och ledsen kan man bli då... För de kanske säger någonting som inte alls stämmer och då funderar man om de verkligen tycker att man är på det viset? Så gråter man en liten tår i smyg för att de tycker så knasigt... :S
Gråter gör jag ganska ofta, säkert minst 2 gånger om dan, ibland bara en liten tår och ibland så hela tröjan blir blöt och man sitter med jättestora snorbubblor under näshålen... Jag gråter till allt! Det behöver inte vara sorgligt och miserabelt för att jag ska ta till lipen, nej, nej, det kan vara lyckligt och vackert också!
Ofta gråter jag när jag ser på mina barn, för de är så otroligt underbara att se på och jag är så lycklig som har dem!
Ofta gråter jag till film, men även till reklamsnuttar på TV:n.
Jaja, då vet vi alltså att jag är en känslig liten flicka...

Klumpig är en annan sak jag är! Fruktansvärt klumpig! Jag försöker verkligen att inte vara så klumpig, men det bara lixom kommer...
Hur klumpar jag då? Jo, jag tappar saker. Hela tiden... Å ramlar gör jag! Det behöver inte vara halkigt för att jag ska ramla, inte heller behöver det vara så att någon lägger krokben för mig, jag kan ramla närsomhelst helt utan hjälp! Ibland får jag lite ont när jag ramlar, ofta får jag blåmärken, det kan även hända ibland att jag får gips...
Här senast fick jag hål i huvudet och hjärnskakning, men då ramlade jag inte, då stötte jag upp huvudet i en luftvärme ventilations grej som satt fastskruvad på en vägg till pizzerian... Jag körde även över samma pizzerias skylt när jag körde därifrån, men det kanske berodde på att jag hade hål i huvudet och hjärnskakning, inte för att jag är klumpig?

Mer om mig då?
Jag har en väldigt skruttig kropp! Jag tror inte att den var riktigt färdig när jag bestämde mig för att komma ut till denna värld... Vad jag än gör så felas det i min kropp... Om jag föder barn, vilket man ska kunna göra när man har en tjejkropp så går det mesta snett... Först blir det en graviditet från hell där hela jag ser ut som en uppblåst ballong med kli över hela kroppen och kryckor för att jag knappt kan röra mig... Foglossning... Å när det väl är dax så måste själva förlossningen ta ett dygn för att tillslut avslutas med kejsarsnitt och en natt med slangar i näsan och spasmer på uppvaket... Å det var alltså första förlossningen... Den andra förlossningen bestämde jag mig för att jag visst kunde föda normalt! Å så gjorde jag också, mitt när de höll på att ställa i ordning alla saker man behöver för ett kejsarsnitt så fixade jag ut grabben vanlig väg! Hah, suckers, tänkte jag! Som att jag inte skulle kunna föda en liten bebis precis så som man ska föda en liten bebis? Pah! Lycka, lycka, gråt gråt och sen blev det knas...
Jaja, nu är ju detta inte tänkt att bli värsta förlossningsberättelsen så jag kanske stoppar här? Jag utelämnar dramatiken med ambulans, blodpåsar, slangar, nålar, syrgas och operationer som felar för att gå vidare till bloggen om mig själv...

Fast det var ju just det som var så svårt! Att skriva om sig själv...

Man kan nog ändå säga att jag är ganska nöjd av mig även om jag inte direkt har något att vara nöjd över...
Eller det är ju inte sant, jag har mycket att vara nöjd över! Mina barn, min familj, mina vänner tex!
Mindre nöjd är jag över min kropp, mitt fejs, min TV, min ekonomi, min telefon och min dator...
Fast jag är ju ändå ganska nöjd... På sant! För jag klarar mig utan allt det, bara jag får lite kärlek så är jag glad! Å kärlek får jag av mina barn! En dag ska jag även få kärlek av en karl! En dag...
Å när jag väl träffar han, den stora kärleken så kommer han inte alls att bry sig om att jag är klumpig, fel, känslig och ful, för som en mycket god vän till mig en gång sa: "Det är ju trots allt insidan som räknas- muttan alltså!"